Skriver texter av olika slag, lite i stil med spoken word, hyllar det jag blir inspirerad av, bara mina åsikter med få ord, kloka rim och mycket annat.
Jag brinner!
Sådär ja! Utlovade en ny text till er som inte tycker att jag är skit men öven till de som vill lägga energi på att hata, kul att bidra för allas vinning. Här är den i alla fall, hata - älska - säg vad ni tycker! GLITTERFITTAFeminist eller inte, jag bryr mig tji.Jag tycker precis som jag vill, det gör andra och gör även ni.Tror du att jag går ner på knä för att ge er ätt och ett rent samvete, där har ni fel svar på känn.
FEMINISMEN LEVER, känn på den!
Har aldrig handen knuten i fickan, håller inte tillbaka för någonting alls, alltid längsta finget upp även efter dagen bladet på hatets kniv skaver mot min hals.Ta er med storm trots båda fötterna på jorden, mitt vapen är helautomatiskt, full ammunition.
Penetrerar hjärnor som kulor i krigens hetta, orden är det som ger mig tillfredställelse i ett kaos. Den ultimata känslan kommer till mig när jag ser idiotins hjärnsubstans sprätta, runt, över och när det kletar ner den rena fina verkligheten som Lagomlandet ser.
Jag är inte sjuk, faktiskt ovanligt sund och frisk som vattnet vid staden, 261 är mitt distrikt."Hatar du män?" Vad är det för fråga, jag hatar gärna alla så det blir lika för oss båda.
I mitt hjärta ryms bara kärlek, lite som en mina nära explosion när jag väl smäller har ni satt ner era blodbefläckade skosulor på vägen mot fel destination.
Glad som ett barn med ett obefläckat papper som ska fyllas med verkligheten jag vill älska.
Bildligt talat pratar jag om tabula rasa, bara den rena verkligheten är värt att lägga ner kraft på att inglasa. Hatet ljuder högt som bomberna med kort stubin, det krossar mig och det är själsligt splitter överallt. Glöm aldrig vad krossat glas ser ut som i dess renaste form.
En gåta med bitter underton: Vad är vackert och ger barnens ban glädjespritter? Jo, ironiskt nog är det faktiskt glitter. Jag kämpar för det som krossar mig mest, orättvisan är fucked som den är trots ett säljande koncept. Det jag reparerar mig med gång på gång är det enda jag aldrig hade som barn, mitt regnbågsfärgade glitterlim, tyvärr är det nu intorkat och tilltäppt.
Men missta mig inte, jag är inte defekt.
Lågorna inom mig tänds upp varje morgon när jag blir väckt.
Det första jag känner när jag vaknar är tomheten av rättvisan som jag saknar.
Det förgörs varje dag av tryckvågorna från krigens bomber i mig.
Men vad vet jag, jag är ju bara en tjej.
Mycket kärlek! / Julia
Kommentera
Julia Williamsson, 18 år
Skåne, Landskrona
Brinner för mycket, har alltid en åsikt, kreativ, är dålig på matte, okoncentrerad på tråkiga saker, har förebilder som gör det möjligt att orka kämpa för det jag vill säga på mitt eget sätt!
Feminist ♀
Feminist eller inte, jag bryr mig tji.Jag tycker precis som jag vill, det gör andra och gör även ni.Tror du att jag går ner på knä för att ge er ätt och ett rent samvete, där har ni fel svar på känn.
Kommentera