ballutanmall.blogg.se

Hejsan!

Jag satt och läste en artikel på Sydsvenskan och sedan fick jag kliande fingrar och började skriva detta inlägg. 

Artikeln som är skriven av Patrik Svensson hittar du om du klickar på bilden: 

Läs artikeln, läs inlägget - Hoppas vi ses i Malmö!

Här om dagen när jag och en annan väntade på bussen från Helsingborg berättade jag att jag faktiskt hade en konstig magkänsla över hur nära rasism och nazism kommit in på livet och inför demonstrationen i Malmö idag.

Nu har jag kommit på vad det var för känsla, jag är nog rädd.

 Svensk är jag, mer än något annat. Ibland säger jag det med skam och ibland med stolthet.

Skam för hur handlingsförlamade, hycklande och Jante-slaviska vi kan vara, men också stolt när jag ser så många gnistor i folk som vill ha förändring och KÄMPAR för den och då pratar jag om kampen mot bland annat rasism och nazism. Att säga främlingsfientlighet räcker inte länge, det är så normaliserat och vardagligt att ingen riktigt kan ta ordet på allvar längre.   

Nu tänker vissa kanske att jag är en av dem som..
"anpassat sig & kan respektera den svenska kulturen"

 Nej, det är jag faktiskt inte!

Det finns så himla mycket svenskhet jag inte tänker anpassa mig till, jag har inte heller "svenska värderingar". Jag har MINA egna värderingar, såna som menar att mänskliga rättigheter är något grundläggande, att visa mina medmänniskor respekt och kärlek, det är bra att göra rätt för sig och göra gott för andra och en själv.

Men att säga att detta är att respektera SVENSKA värderingar är ju befängt.

 Jag skulle vilja kalla det för sunt förnuft. 

Jag är inte vit, jag är inte etniskt svensk, har inte några europeiska rötter överhuvudtaget vad jag vet, får jag inte vara här?

Frågan om vart jag kommer ifrån brukar jag svara med: Landskrona, du då?

Följdfrågan är alltid densamma: Men alltså, egentligen? Du ser ju inte så svensk ut? *hehe*

Beroende på vem som frågar så kan jag svara på olika sätt. Det är roligt ibland när jag kan berätta att jag är adopterad från Indien, då kan det ibland bli fina samtal om att det är ett intressant land men en fascinerande kultur och att det är "coolt". 

Nazister tycker inte att det är så himla coolt.

 Om Svenskarnas Parti från DN:

 "Partiet kallar sig nationalistiskt. Organisationen Expo, som kartlägger högerextremism, klassar det som nazistiskt, bland annat för att partiprogrammet förordar ”ett etniskt homogent livsrum” och att demokratin ska avskaffas. Säkerhetspolisen gör en liknande bedömning.

Ideologin lägger stor vikt vid biologi och att ett folk som det svenska har en genetisk grund. Det skiljer dem mot exempelvis Sverigedemokraterna som valt att definiera svenskhet i kulturella termer."

Jag hittade detta i forumet på Nordisk.nu

"..Jag tycker inte om att det adopteras utomeuropeiska barn, jag vill ha ett rasrent land.Men man kan inte göra något åt dom som redan kommit hit, dom har ingen familj att återvända till så att skicka hem dom blir svårt.Man bör på sin höjd enbart kunna adoptera från europeiska länder...." 

I partiprogram från 1996 och 1994 när Jimmie Åkesson kände att han ville vara en del av SD stod det bland annat såhär:

• SD ska sträva efter ett ”etniskt homogent Sverige”

• SD vill ”Starkt begränsa” adoption av utomnordiska barn.

Nu är det år 2014 och Jimmie Åkesson är med i Riksdagen
Jag föddes år 1995 och jag är faktiskt rädd.

 Men en sak är säker, jag har mer värme och motkraft än jag är rädsla i kroppen.

Jag tänker inte vara tyst och hur Svenskt är det egentligen?